Mojitos är godis

Jag var inbjuden på ett event som det heter på First Hotel Linné för några månader sen. Tapas, ett live-salsaband och en liten kurs i att dansa salsa. Jag hoppade den, känner mig som ett hopplöst fall, bara slöseri med tid och svett. Men sen fortsatte kvällen inne på Orange där det är salsaklubb varje torsdag. Massor med folk, latinos i synnerhet som KAN dansa salsa, my God! Han som har klubben släpade upp mig på dansgolvet, intet ont anandes vad han givit sig in på. Jag är ett motoriskt underverk. Å hamnar man det minsta fel i takten så är det kört i salsa. Då måste man börja om och det är så pinsamt. Han gjorde sitt bästa för att lära mig, jag känner mig mest som en panna cotta som har fått i sig några gelatinblad för mycket, det rör sig men på fel ställen liksom. Man ska vara precis lagom onykter för att dansa salsa, inte för onykter för att vara skärpt och inte för nykter för att vara svenskt stel. Jag jobbar på att försöka reglera vin och mojitos så jag får i mig precis rätt mängd så jag vet till nästa gång. Som om det skulle hjälpa, ha!

Nu var jag där igen i torsdags och dansade som fan. Med min kompis Ingrid mest. Men dom där latinosarna dom gör inte som svenska killar som väntar med att bjuda upp när man står i baren och dom är säkra på att det inte finns nån pojkvän i närheten. Nä latinosar tar tag i en när man är på dansgolvet och börjar dansa salsa. Skitläskigt! Man förväntas ju kunna när man är där tror jag. Jag är dock utlovad privatlektioner av han som har klubben. Jamen lycka till säger jag bara. Mission impossible. Men det vore kul att få lite snits på sig tills man åker till Costa Rica i höst, det kan ju bli en svängom där om man har tur.

Jag trivs bäst i baren, där jag kan stå i lugn och ro och lukta på en mojito. Fasen va gott mojitos är. Ska nog fixa såna ikväll. Men skippar salsan…