Fan nu la sig en sån där superblond silikon-brud bredvid mig på Fyrishov. Vi ser ut som Före och Efter :)

Jag är ju en stooor Fyrishov-nörd. Älskar att ligga vid en pool och föredrar det big time före svenska vatten. Ett av de stora nöjena som finns är ju att spana in alla olika kroppsformer som finns. Det finns alltid nån som är snyggare, fulare, smalare, tjockare, vitare, brunare osv.

Åsså finns en speciell klick, silikon-bruttorna. Som alltför ofta verkar ha tänkt "bäst att stoppa i några 100 gram extra när jag ändå håller på". Undrar om vätesuperoxiden är nåt som man alltid får på köpet när man förstorar sina bröst??? Det är tyvärr väldigt sällan man ser någon tjej som gjort laaaagom stora boobisar. Men det är väl det som är grejen, att sticka ut, synas som fan, få bekräftelse, genom sina bröst??? Hallåååå...? Men jag kanske har extrá svårt att förstå eftersom jag alltid haft stora bröst, D- eller E-kupa och har alltid helst velat gömma brösten. Men var fan gör man det??? Både män och kvinnor blänger och en del tror ju säkert att jag har silikonisar men det har jag inte. Min kropp hade varit poppis på 50-talet, dålig timing Lisa ;)

Så häromdagen på Fyrishov kommer en 2x800 gram extra allt och lägger sig bredvid mig. Helvete tänkte jag, där försvann all raggningspotential för min del idag. Jag vill bara ha tanter och stressade småbarnsmorsor omkring mig. Då ser jag så där jävla cool ut, been there done that liksom när jag ligger där och nickar till Marley i lurarna och smörjer in mig i Hawaiian Tropic.

Men nu kom hon. Snygg som bara den. Så där låg man och kände sig som FÖRE förvandlingen i The Swan, kommer ni ihåg det skitprogammet? Å där låg hon och var EFTER, resultatet. Upptuttad, fettsugen, blonderad, piercad och tandblekt. och tånaglar med tokpedikyr. Jag låg bredvid med tånaglar i en dyschk ton från Mavala, ryggsäck, kaffetermos och håriga ben, kände mig som en jävla miljöpartist i jämförelse.

Men när allt kommmer omkring så är jag hellre jag än henne. På alla sätt. Jag är långt ifrån perfekt men vem är inte det, hur mycket vi än gör om oss.

Om du inte vill ha mig som jag är så är det inte mig du vill ha.

Lisa ska ta upp modellkarriären på äldre dar nästa vecka. Men på ett helt nytt sätt :)

Jag fick en jävla crazy idea i somras tror jag det var. Att jag skulle bli kroki-modell. Antingen var jag påverkad av solen eller en box rosé, jag minns inte. Men idén försvann inte utan jag skred till verket och skrev till de konstnärer jag känner till och olika förbund/klubbar som jag vet behöver modeller. Tänkte väl att vem vill måla av detta??? För jag var säker på att man får skicka foton eller träffa dom först innan dom bestämmer sig. I helvete! Dom köper grisen i säcken rakt av! Så igår kväll bar det av till Stockholm. Fan va nervös jag var. Hur tänkte jag här har väl aldrig passat så bra… Hjärtat dunkade så det vänstra brösten vibrerade konstant. Ser ju lite löjligt ut om inte båda rör sig lika mycket så det blev många djupa andetag tills det avstannade.

Jag skulle få instruktioner om hur jag skulle posera. I helvete. Dom klockade igång och jag intog scenen. Under tiden de har på sig att måla av funderar man helt galet mycket på hur man ska ställa, sätta eller lägga sig nästa minut. Det hann nog bli 30 olika ställningar på de 2 timmar jag modellade. Sex är fan så mycket lättare att variera folks! Så naken framför 20 konstnärer tog jag mig igenom kvällen. Jag fick beröm, jag verkade inte alls vara en nybörjare på detta sa dom vilket var jävligt skönt att höra.

Sen var det den där lilla detaljen att man ska vara naken. Det kändes helt ok faktiskt, mycket bättre än jag trodde. Var bara lite nervös för att tampongsnöret skulle synas. Målar dom det då? Efter en bejublad debut och betalning blev jag erbjuden FYRA jobb till nästa vecka! Jag ska göra ett, det är porträttmålning i drygt 3 timmar. Ska bli himla kul det också.

Men jävlar va galet detta känns! Men jag är ju knäpp, så är det ju. And you love it.

Mojitos är godis

Jag var inbjuden på ett event som det heter på First Hotel Linné för några månader sen. Tapas, ett live-salsaband och en liten kurs i att dansa salsa. Jag hoppade den, känner mig som ett hopplöst fall, bara slöseri med tid och svett. Men sen fortsatte kvällen inne på Orange där det är salsaklubb varje torsdag. Massor med folk, latinos i synnerhet som KAN dansa salsa, my God! Han som har klubben släpade upp mig på dansgolvet, intet ont anandes vad han givit sig in på. Jag är ett motoriskt underverk. Å hamnar man det minsta fel i takten så är det kört i salsa. Då måste man börja om och det är så pinsamt. Han gjorde sitt bästa för att lära mig, jag känner mig mest som en panna cotta som har fått i sig några gelatinblad för mycket, det rör sig men på fel ställen liksom. Man ska vara precis lagom onykter för att dansa salsa, inte för onykter för att vara skärpt och inte för nykter för att vara svenskt stel. Jag jobbar på att försöka reglera vin och mojitos så jag får i mig precis rätt mängd så jag vet till nästa gång. Som om det skulle hjälpa, ha!

Nu var jag där igen i torsdags och dansade som fan. Med min kompis Ingrid mest. Men dom där latinosarna dom gör inte som svenska killar som väntar med att bjuda upp när man står i baren och dom är säkra på att det inte finns nån pojkvän i närheten. Nä latinosar tar tag i en när man är på dansgolvet och börjar dansa salsa. Skitläskigt! Man förväntas ju kunna när man är där tror jag. Jag är dock utlovad privatlektioner av han som har klubben. Jamen lycka till säger jag bara. Mission impossible. Men det vore kul att få lite snits på sig tills man åker till Costa Rica i höst, det kan ju bli en svängom där om man har tur.

Jag trivs bäst i baren, där jag kan stå i lugn och ro och lukta på en mojito. Fasen va gott mojitos är. Ska nog fixa såna ikväll. Men skippar salsan…

Täljstensvägen är ett slagfält. Mygg och harkrankar åker på fett med stryk av mina små hjältar som räddar en mamma i nöd.

Jag hatar kryp. Alla kryp. Tycker nyckelpigor är hemska djur. Kanske därför jag inte vågar åka nyckelpigan på Grönan, man känner hur dom kommer och bits dom små jäklarna.

Men mest av allt avskyr jag spindlar. Jag är rädd för dom. Vilket är så larvigt. Rent logiskt så vet jag ju att dom inte är farliga här i Sverige. Men ändå. I min ungdom var jag ihop med en kille som hade en egen lägenhet. När jag kom dit en dag, ensam, så möts jag av en spindel på hisnande 1,5 cm i diameter på golvet i köket. Stämningen var tryckt, ingen av oss sa något, hjärtat bultade. Jag smög mig fram över köksgolvet med hinken. Med en undermanöver lyckades jag förleda spindelns uppmärksamhet och kunde slänga hinken över honom och sätta mig själv i säkerhet. Nu hör det till bilden att pojkvännen inte var i stan på några veckor. Så nästa mission blev att leta reda på någon som kunde komma hem och verkställa avrättningen. Jag lyckades ragga upp en kompis i Gottsunda centrum som tog med sin vapenarsenal och skred till verket. Jag kunde åter sova i säkerhet.

Jag har dock genomgått KBT-behandling. 8 hysteriska kvinnor i ett rum med varsin balja framför sig innehållandes en spindel. Det var 3 storlekar på spindeln. Jag klarade två. Inte den sista.

Jag har ju jobbat mycket utomlands och framför allt i Afrika men även i Latinamerika och Asien. Där finns det spindlar!!! Värst var nog i Zambia. Jag bodde hemma hos min vän Eva som arbetade på svenska ambassaden. Våra långben är patetiska anorexia-offer jämfört med deras kan jag säga. Jävlar vilka tjocka ben. Åsså står dom och gungar upp och ner, bara talar om att nu anfaller jag snart den där löjliga vitingen, så äckliga!!! I mitt sovrum hade jag en sån spindel som satt uppe på väggen. Jag kunde inte sova med vetskapen om att han satt där och skulle anfalla mig när som helst. Så jag petade in lakanet runt HELA kroppen så det inte fanns en möjlighet för den att komma in. Å ingen luft kom in heller för jag tuppade av. Huslarmet gick på natten av att inkräktare försökte tas sig in men blev avhysta av larm och nattvakter vid villan. Jag hörde ingenting och dessa larm låter vill jag lova… På morgonen var spindeln borta. Skönt tänker ni. I HELVETE HELLER! Var är den nu då??? Den kan ju ha krupit ner i min resväska!!!

Jag har en badge där det står ”INSEKTER SUGER”. Kunde inte ha sagt det bättre själv.

Lisa blir lite rädd när jag ser fru Bildt på Aktuellt...

Men jag blir alldeles chockad! Det är som om man kört Margaret Thatcher, Chanel, en hök och ett anorexia-offer i en mixer och ut kommer denna uppskrämda tokglada benhög! Alltså, man kanske inte ska ha åsikter om folks utseende men det är faktiskt så att vissa saker kan man göra något åt, hår, makeup och vikt. Näsan också men det kräver ju en viss assistans. Och pengar. Å det lär ju inte fru Bildt ha någon brist på. Hon kanske skulle passa på att justera andra saker hon inte trivs med, få 3 betala för 2 liksom… Men antagligen är det så att så här ska man se ut i de överklasskretsar hon rör sig. Där kommer jag aldrig någonsin finnas. Känner mig illa till mods bara av att ta en drink på Stureplan, det är inte mitt forum, ingen värld jag vill ta del av och inte den sortens människor jag vill frottera mig med. Nej tacka vet jag mina coola avspända vattenhål i Uppsala. Ska göra ett besök på ett av dom nu faktiskt. Utan Chanel-dräkt.

Ja ja, något annat har jag på mig, lovar.

Lisa kollar Bonde söker fru. Å jag förstår att Bonde letar fru.

Asså, Bonde söker fru… Vilket jävla program. Tragiskt! Om jag var bonde och insåg att det enda sättet för mig att få en fru är att vara med i detta program eller åka till Thailand så skulle jag hoppa i storstövlarna, dra ner kepsen, dricka ett sista glas opastöriserad mjölk och lägga mig under skördetröskan. Jag tror faktiskt att en del av bönderna som presenterades inte kommer att få ett enda brev. Vad gör TV4 då? Åker äckelkäcka Linda dit och säger no mail today och lägger upp ett medlidande hästleende (hon passar faktiskt väldigt bra i den där djurrika miljön, har inte tänkt på det förut).

Klart det finns civiliserade, trevliga och snygga bönder (känner en faktiskt) men jag är ingen lantmänniska. Det livet tilltalar mig inte alls. Varken vischan eller familjebilden. Sitta och dricka kokkaffe bland flugor och koskit med en grinig bondmora till svärmor varje dag skulle få mig att börja dricka kaffekask på fat. När man kan sitta på Plock och dricka vin??? Jag har dessutom svårt att se bönder som sexuella varelser. Mer fortplantning än kul liksom.

Nu måste jag ju se ett avsnitt till, när Linda kommer med brevet. Om det blev nåt.

Lisa har äntligen hittat stället i mobilen där man ändrar storleken på texten. Ska bli spännande att se vad ni har skrivit sista tiden...

... Å framför allt vad jag själv skickat iväg. :)

När jag fyllde 40 så förändrades min syn som genom ett trollslag. Som om det inte var nog att fylla 40 liksom… Jag har alltid haft glasögon men behövde fram tills dess bara ha dom när jag satt vid datorn och när jag körde bil. Knappt det, det gick bra att slarva.

Men sen blev det omöjligt att läsa nåt utan att skrynkla ihop hela ansiktet. Tror minst hälften av mina rynkor beror på min dåliga syn! Jag ville verkligen inte ha glasögon JÄMT. Så jag skaffade linser istället. Funkar ju så där. Kände mig alltid lite irriterad i ögonen och tyckte jag såg trött ut. Pilligt och bökigt. Bara tanken på att hålla på med linserna när man kommer hem från nåt party gjorde ju att jag har gått halvblind på alla fester senaste åren. Förklarar en hel del faktiskt om man tänker efter…

Men till slut så gick det inte längre. Jag var tvungen att skaffa glasögon. Prooogreeessssiiiiivvva. Hemskt ord. Det är spiken i kistan liksom för att ha blivit meeedeeelååååldeeers. Men jag köpte ett par Calvin Klein-brillor. Supersnygga. Svindyra. Är det nåt Synsam kan så är det att ta betalt minsann.

Alla som kommenterar mina glasögon säger att dom är skitsnygga och att jag passar så bra i dom. Å det kan jag väl också tycka. Men jag vill inte ha glasögon! Det är ju inte jag liksom. Jag kan inte vänja mig vid att jag ska ha dom på mig all min vakna tid. Så jag slarvar. När jag ska ut eller på fest eller på date.

Där har jag kommit på en jäkligt bra grej, när man ska på date alltså. Eftersom jag inte ser ett skit av vad som står i menyn så läser jag den på nätet först. Sen sitter jag där och låtsas-läser en grå massa tills snyggingen mittemot säger vad han ska ha eller frågar vad jag tänker ta. Det har ju jag bestämt flera timmar innan.

Så jag går bara på syltor som har menyn på nätet och håller tummarna att dom inte bytt ut den när man bänkat sig. Det skulle bli lite jobbigt….

Blind-date fick plötsligt en ny innebörd!!!