Lisa ser att den där blomman jag fick fortfarande lever. Undrar varför.

Växter är inte min grej längre. Har inte en blomma förutom en söt liten sak jag fick av Y på påskafton. Har försökt ha orkidéer, dom är ju lättskötta sägs det. Men inte fasen lyckas jag.

När min son Pelle var 4 år (och redan då djupt bekymrad över sin mammas försummelse av hemmets växter) frågade han mormor om hon inte kunde komma hem till oss och vattna en gång i veckan.

Min mamma har dock förbarmat sig över en hel del. Hon driver ett slags hospice för mina växter. Som ibland mirakulöst återfår livhanken. Då får jag tillbaka dom. För att några veckor senare skicka tillbaka dom igen, fullständigt ignorerade. Skulle ordet växtplågare finnas i ett lexikon så skulle det sitta en fet bild på mig där, var så säker.

Jag undrar lite varför jag inte fixar växter. Mamma och syrran är ju helt fantastiska på det och har äckligt fina blommor var man en vänder sig i deras hus och trädgårdar. Det är ju jättefint ju. Å jag som har djupa fönsternischer och fönster ända upp i tak, det är ju som gjort för skryt-grönska. Jag tror helt enkelt att jag nått gränsen för vad jag orkar hålla på med. Det räcker liksom med att hålla ordning på mig själv och 3 barn och hålla lyan hyfsat i skick. Vi bor ju så trångt, en liten trea på 70 kvm. Det räcker att ungarna droppar ryggan och gympapåsen i hallen så ser det ut som ett mindre världskrig, suck suck suck.

Om någon nu oroligt funderar på om människan har något stackars husdjur så kan jag lugna er med att aldrig i helsike ett djur kommer in i detta hus. Barnen frågar ju ibland, som alla barn gör, och har dom föräldrar som är djurvänner så kan det ju bli nåt fyrbent som dras in i hemmet. När mina barn (som nu inte begåvats med en djurvän till mamma) säger att dom vill ha ett husdjur så säger jag aldrig nej. Säger man nej så blir det ju diskussion och tjat. Jag säger alltid javisst ska vi skaffa en kattjäkel. Som ska heta Zlatan Ljungberg. Då är dom nöjda med svaret och drar vidare och glömmer snart bort det. Sen dröjer det ett halvår till samma fråga kommer igen. Om dom inte genomskådar mig så kommer jag lyckas med denna taktik tills det är dags för dom att flytta hemifrån.

Är jag smart eller är jag smart?