Å vips får man ett svar, denna soliga söndag då man inte tror att en enda människa sitter vid datorn för att rädda en vän i nöd! Vännen RM dyker upp efter en stund med kosing till en kopp kaffe. Tror aldrig att kaffe har smakat så gott, RM var hjälten hela dagen kan jag säga! Efter ett kalas med nio 9-åringar behövs det inte mycket för att man ska ta första tillfälle till avkoppling med nån sorts stimulantia. Jack D hade suttit fint men det har dom inte på syltan Nickis. Så kaffet var en gudagåva.
Å jag blir glad när Facebook faktiskt visar sig lite nyttigt i vardagen. Ja faktiskt, det är helt klart för folk i min närhets bästa att jag får kaffe när begäret sätter in. Sen kan man skriva dom på näsan som säger att Facebook bara är skit. För det är det inte. Om man använder det på ett bra sätt. Å vad gör dom där om det bara är skräp?
Vän RM är ett sånt exempel på Facebooks goda effekter. Vi kände inte varandra innan vi möttes i en grupp han administrerar på fejjan. Så därigenom har vi blivit kompisar. Ett märkligt sätt att få nya vänner på men väldigt roligt!
Jag har flera såna exempel, ER, en god vän från långt tillbaka och som var min lärare i grafisk formgivning, som jag återfann på fejjan och som jag har näst intill daglig kontakt med nu, lunch ofta, fredagsöl på Pub 19 mer sällan än vad jag skulle önska. L8, som vikarierade för mig när jag var mammaledig med son nr 2. Vi har söner i samma ålder och har tack vare fejjan börjat träffas. Det är ER och L8 som fått mig att börja blogga, med såna mediamoguler i ryggen så kan man ju inte låta bli att prova sina vingar…
En annan är CF, som räddade mig från att ha gjort en resa till Stockholm i onödan när min kompis inte dök upp. Sedan dess är vi nära vänner och pratar dagligen. Han har dessutom tagit på sig den otacksamma rollen som min PT. En målmedveten sådan, en smula påverkbar (jaha, ledsna hundögstricket igen då skulle kusin Ronny säga). PT på distans kan ju inte vara det lättaste. Men jag försöker verkligen göra som han säger. Sushin är svårast att låta bli, och att gå över från rött till vitt vin, bara en sån sak, ni förstår ju hur jag har det… Sen att få mig att förstå att jag ska äta fett är inte det lättaste, näst intill omöjligt faktiskt. Men jag litar på honom. Vill man vara fin så får man lida pin heter det ju så vackert. Å jag är beredd att göra det som krävs.
Bitch och Badboj 2009 coming up, sooner than you think.
Så om man struntar i allt skräp på fejjan (facebockar och sånt ni vet) och ägnar sig åt att hitta gamla vänner, klasskompisar och göra nya trevliga bekantskaper genom vänner och bekanta och blockar alla skit-applikationer man får förfrågningar från så är Facebook inte så jävla dumt!
Skulle vara gott med ett glas rött nu, nån som kan komma förbi med en pava….?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar